Uppgifter ur tyska publikationer refererade av Ragnar Forshufvud. 1998-08-26.

Den schweiziska kortvågssändaren Schwarzenburg var avsedd för sändningar till avlägsna länder: Nordamerika, Mellanamerika, Sydamerika, Afrika, Mellan-östern, Asien, Fjärran Östern, Australien. År 1975 ansåg man det nödvändigt, på grund av den tilltagande trängseln i etern, att höja sändarens uteffekt från 150 kilowatt till 250 kilowatt. Det visade sig då att 12 hus med cirka 60 personer skulle behöva utrymmas, trots att gällande gränsvärden då var 5 gånger högre än de nuvarande. Denna tvångsevakuering ansågs alltför dyr och politiskt olämplig - man sökte i stället efter en annan plats för sändaren. Även denna väg visade sig vara svårframkomlig - alla tillfrågade kommuner tackade nej.

Universitetet i Bern gjorde en enkät-undersökning av hälsoproblem i sändarens omgivning. Det tog lång tid, men 1995 var resultatet klart [1]. Det gjordes mätningar och registreringar av fältstyrkor, men resultaten redovisades inte i rapporten.

I stället valde man att dela upp människorna i tre grupper, bosatta i tre zoner, A, B och C. Zon A var en cirkel kring sändaren med en radie på 900 meter, zon B låg utanför A med maximalt avstånd från sändaren 1,9 km, och zon C omfattade två områden med avstånd mellan 3,1 och 4,6 km. Trots denna grova indelning, där man inte tog hänsyn till att nattliga sändningar huvudsakligen var riktade västerut, fann man en tydlig påverkan på människornas nattsömn. Sömnstörningar var vanligast i zon A, mindre vanliga i zon B och minst vanliga i zon C. Särskilt tydligt märktes det på sömnstörningar hos personer över 45 år, där den typ av störningar, som yttrar sig så att man vaknar på natten och inte kan somna om, uppträdde hos 54% i zon A, 31% i zon B och 13% i zon C. Smärtor i extremiteter och leder hos personer över 45 år följde ett liknande mönster.

I en av rapportens slutsatser sades det att störning av sömnkvaliteten måste betraktas som en betydande störning av välbefinnandet (erhebliche Störung des Wohlbefindens) och rekommenderade en översyn av gränsvärdena.

Hans-U. Jakob, som i 10 års tid energiskt arbetade för människornas rätt att inte bli bestrålade, berättade i två artiklar i Journal Franz Weber om sin kamp, och hur han hade blivit trakasserad av myndigheter och okända personer [2]. Han uppger att regionen Schwarzwasser, med sändaren Schwarzen-burg i centrum, hör till de schweiziska regioner som har den kortaste medel-livslängden och den högsta självmords-frekvensen [3].

Motståndet mot sändaren växte. En förening "Schwarzenburg utan kortvågssändare" bildades och fick 250 medlemmar.

Till slut blev oppositionen mot sändaren för stark. Den 28 oktober 1997 meddelades att sändaren skulle stängas av i slutet av mars 1998.

Referenser

• Th.Abelin et al.: Gesundheitliche Auswirkungen des Kurzwellensenders Schwarzenburg. BEW-Schriftenreihe Studie Nr.56. Universität Bern, Institut für Sozial- und Präventivmedizin (1995).
• Hans-U. Jakob, Journal Franz Weber 41 och 42, 1997. Utdrag publicerat i Wohnung und Gesundheit 6/98, Nr.87, sidorna 30-33.
• Jakob hänvisar till uppgifter i en schweizisk "cancer-atlas", sammanställd av Schüler och Bopp vid universitetet i Zürich (1997).

Nästa sida