Som tekniker/ingenjör har jag innan jag drabbades av svår elöverkänslighet, starkt betvivlat att man kan påverkas av elektriska och/eller magnetiska växelfält.

När man till vardags pratar om magnetfält, avses ett värde i mikrotesla (=B-fält, flödestäthet), eftersom de instrument, som användes vid ex. bildskärmsprovning presenterar detta värde.

Representerar då detta värde allt vi behöver veta?

Svaret blir NEJ, p.g.a. att det är en fysikalisk omöjlighet! Eftersom vi människor med vårt nervsystem (=elektriska system) lyder under samma fysikaliska lagar som mätinstrumentets "mätkropp" vill jag påstå att inte heller vi människor påverkas av endast styrkan av B-fältets värde.

Enligt uppslagsboken är magnetfält något av det svåraste att förstå. Därför skall jag nu förklara med ett annat område inom fysiken.

Exemplet med gevärskulan:

B-fältet är magnetfältets "tyngd" och i mitt exempel har jag två olika tunga järnkulor. I höger hand har jag en järnkula på 25 gram och i vänster en på 250 gram. Jag brukar fråga mina åhörare: "vill ni ta emot den från vänster hand om jag kastar den till er? "Nej!", blir oftast svaret medan de pekar på min högerhand. Då säger jag: "men den från höger hand ska jag skjuta ut med mitt gevär". Åhörarna brukar då svara, "men det måste man ju veta i förväg". Mitt svar till dem blir: de som sitter framför en bildskärm eller en lågenergilampa får ju bara reda på magnetfältets "tyngd" (B-fältet), men inte dess hastighet. Detta trots att dagens bildskärmar har bortåt hundrafalt högre hastighet (frekvens) än den man en gång hade då man ställde kraven.

Lågenergilampan har bortåt tusen gånger högre frekvens än elnätets normala 50 Hertz. Som i fallet med järnkulorna måste man både veta vikten och hastigheten, vilket blir rörelsemängd i gram-meter per sekund (gm/s).

Exemplet med sandsäcken:

Vem är intresserad av ett instrument som tar emot olika tunga järnkulor - som dessutom har olika hastighet - men som bortser från hastigheten?

Vi kan i ett sådant instrument ha en inbyggd sandsäck som "fångar in" olika järnkulor, men som bara presenterar dess tyngd. När vi på instrumentet kan avläsa 25 gram respektive 250 gram, då kan någon påstå att järnkulan på 25 gram är mindre farlig! Skulle du vilja bli testad i ett sådant experiment?

Exemplet med Generatorn:

Ta t.ex. en cykeldynamo där ju magnetens B-fält är konstant från det att generatorn tillverkats. Men alla vet ju att energin till cykelns lampa påverkas av hastigheten. Det som påverkar lampan är alltså både magnetens storlek (B-fält) och magnetens rotationshastighet (=frekvens) som mäts i varv per sekund (=Hertz).

Det som generatorn alstrar (=genererar/inducerar) kallar jag för G-fält och är alltså ett resultat av att man multiplicerar B-fält med frekvens (och en konstant som vi här kan bortse ifrån).

G-fältet mäts i millitesla per sekund (mT/s) och är detsamma som magnetfältets tidsderivata. Dagens bildskärmsinstrument har även de en inbyggd "sandsäck" (=filter) för att man på instrumentet skall kunna avläsa B-fältet. Detta B-fält mäts i mikrotesla och kallas för magnetisk flödestäthet. Men det som alla olika magnetfältsinstruments mätkroppar (=mätspolar) egentligen fångar in är det som kallas för G-fält här ovan. Det instrument som endast presenterar B-fältet har alltså många inbyggda filter som "manipulerar" värdet innan det presenteras. Sådana filter ("sandsäckar") finns, vad jag vet, inte inbyggda i människor. Därför bör man rimligtvis - då man pratar om magnetfält - presentera G-fältet, eftersom detta mätvärde inte är "manipulerat" så våldsamt innan presentation.

Thorleif Sand, Malfallet, 686 94 Rottneros
Föreningen för El- och Bildskärmsskadade I Värmlands län

LÅGENERGILAMPAN GER HÖGRE MAGNETFÄLT

Vilseledande information från energimyndigheten

Det pågår en stor kampanj om att öka användningen av lågenergilampor i Värmland. Bakom kampanjen står Statens Energimyndighet, Föreningen lampa och HemEl. Energimyndigheten ger i ett pressmeddelande från 98.01.28, ut vilseledande information om lågenergilampans "strålning" av elektromagnetiska fält. Det påstås ordagrant att en lågenergilampa ger mindre magnetfält än en avslagen spis.

FEB i Värmland vill härmed bemöta detta helt oriktiga påstående genom att förklara lite om den mätmetod som idag används, och jämföra detta med "det som egentligen överförs" av magnetfält. Vi elöverkänsliga är i olika grad känsliga för elektriska och/eller magnetiska växelfält. För de flesta av oss drabbade är påverkan från en lågenergilampa eller lysrör, mycket kraftigare än från en vanlig glödlampa. Därför anser vi att oriktig information inte får stå kvar oemotsagd.

Man borde från myndigheter utfärda krav om återvinningen eftersom lågenergilampan innehåller kvicksilver, vilket en vanlig glödlampa inte gör.

Thorleif Sand
Malfallet
686 94 Rottneros

Leif Jansson
Box 62
660 57 Väse

En lågenergilampa avger ca 10 gånger högre magnetfält än en vanlig glödlampa

En glödlampa med en inkopplad dimmer avger hundrafalt högre magnetfält än utan. Vi elöverkänsliga tekniker/ingenjörer har länge hävdat att den tidigare mätmetod som användes för bildskärmsprovning var rätt. Den mätmetoden motsvarar bättre vad som överförs i luften och därmed vad vi känsliga påverkas av. Enligt tidigare krav presenterade mätinstrumentet vad magnetfältet generade i mätspolen och kallas här för G-fält (och är detsamma som magnetfältets tidsderivata).

Eftersom de elöverkänsliga alltid påpekat att de besväras mycket mer av lågenergilampor, borde magnetfältets G-fält presenteras istället för som idag endast dess B-fält (som är detsamma som magnetfältets flödestäthet).

I nedan angivna mätvärden anges G-fältet i mT/s (militesla per sekund) och B-fältet i uT, (microtesla).

60WIampa Lågenergilampa 60 W + dimmer

G-fält mT/s G-fält=0,9 G-fält=9,2 G-fält=350

B-fält uT B-fält=1,18 B-fält=0,27 B-fält=1,13

Detta visar ju att man på all utrustning med elektronik inbyggd får betydligt högre G-fält. Jag är helt övertygad om att de som vill se ett samband mellan magnetfält och de symtom som de elsjuka erhåller vill att man mäter G-fältet. Av mätresultaten så kan ni själva döma och inse att man även vid bildskärmsmätningar borde ange G-fältet. På den tidigare bildskärmsprovning (MPR1) så mättes G-fältet men vid SEK:s (Svenska Elektriska Kommissionen) möte så ville bl.a. tillverkarna att man endast mäter B-fältet. Detta gav som resultat MPR2 och TCO95, som endast anger B-fältet. Krav borde ställas på att alltid mäta G-fältet på elektronisk utrustning!