INGA STRÅLANDE INSIKTER HOS REGERING OCH MILJÖDEPARTEMENT

Vilka kunskaper och vilken fakta stöder regeringen och myndigheterna sina beslut på, kommer ekonomiska intressen före männikors hälsa?

 

I början av sommaren avgjorde miljödepartementet och regeringen överklagandena om mobiltelefonmast bland annat i Väse. Från Boverket som hade till uppgift att bereda det hela fackmannamässigt hade man dessförinnan fått sig förelagt en utredning som utgör ett svårslaget rekord i motsägelser, juridiskt nonsens, substantivsjuka med mera. Från annat håll - gräsrötterna! - fick regeringen ett stort antal skrivelser och påpekanden som i sak på olika sätt styrkte överklagandena. Vid Miljödepartementet - som också beredde frågan - blev man då för ett slag var rätt skakade av aktiviteten i de här "mastärendena". Men bara för ett slag. Ty nu slöt De Församlade Myndigheterna - Boverket, SSI, Socialstyrelsen m.fl. - massivt upp kring teleindustrins behov. Industrin citerade sedan myndigheterna för den nödvändiga och ofarliga placeringen av sina master; de beträdde bara stigen på de nedtrampade gräsrötterna.   MILJÖMINISTER LARSSONS KUNSKAPSTÖCKEN Miljödepartementet, och regeringen, svalde alltså myndigheternas industripropaganda. Miljöminister Kjell Larsson skrev sedan ett brev till Ann-Christine Arwidsson i Vagnhärad i april där han besvarade hennes frågor om mobiltelefonsändarna. Kjell Larsson sa tre saker: Varför människor får symptom från elektriska och magnetiska fält "är inte klarlagt"; Hur många som har problem är "oklart"; Därför behövs "ytterligare forskning". Han sa alltså precis samma sak som ett antal ministrar har gjort i mer än tio års tid. Under tiden genomförde industrin en massiv utbyggnad av mikrovågskommunikationen i samhället. Industrin, inte politikerna, har bestämt takten. Hela tiden med alibi från myndigheterna och aktiviteterna från ett diffust forskarsamhälle som slukat mer och mer pengar men hittat allt mindre och mindre. Att allt fler under tiden drabbades av besvär var inte särskilt intressant då dessa * inte kan formuleras i vetenskapliga termer *. (Av detta följer att en sådan *vetenskaplig* aktivitet - som inte förmår att formulera mänskliga problem - förstås inte är mänsklig.)   INGA INSIKTER Miljöminister Kjell Larsson var alltså mycket passiv. Citat ur nämnda brev: "Det finns en tämligen omfattande forskning kring eventuella hälsoeffekter av elektriska och magnetiska fält, men forskarna är inte eniga om tolkningen av resultat. Det nuvarande regelsystemet garanterar inte att hälsoaspekter bedöms vid uppsättningen av mobiltelefonsändare enligt plan-bygglagen och ger heller ingen insikt i var dessa är placerade." (Om hälsoaspekterna på hängmage och baktungt akterstycke kunde förstås Larsson av vördnadsskäl inför de vetenskapliga disciplinerna inte uttala sig.) Alltså: politikerna inväntar resultaten från en "enig forskning" ; politikerna förmår inte tillämpa några hälsoaspekter: politikerna har "ingen insikt" i var källorna (till den eventuella ohälsa varom forskningen inget vet!) befinner sig. Miljöminister Kjell Larsson helgarderade sin passivitet. Något lovar han dock: "Ytterligare forskning om elöverkänslighet och hälsoeffekterna av exponering för elektriska och magnetiska fält är angelägen. Regeringen har därför gett Rådet för arbetslivsforskning i uppdrag att senast år 2000 redovisa en forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat på området." Ett löfte eller ett hot? Svaret är nog rätt enkelt. Ty när man ser vilka som ska prestera denna forskningsöversikt, så upptäcker man att det fram för allt är uppdragsforskarna Ulf Bergqvist och Lena Hillert - som sitter i Telia Mobiles "forskningsråd" - som ska göra detta. Ingen, vare sig Miljöminister Kjell Larsson, Rådet för Arbetslivsforskning eller forskarnas hemmainstitutioner (Arbetslivsinstitutet respektive Huddinge Sjukhus), har diskuterat vare sig jäv, konkurrensbisyssla eller några andra legala eller etiska hinder för de här forskarna - som i mer än tio år har försett industrin med olika slags ofarlighetsgarantier för elektromagnetiska fält och den okontrollerade utbyggnaden av mikrovågor i samhället. Än kan det hålla en tid. Till slut kommer ändå den här bubblan att brista. Det kan bli förr än vi anar. FRAM MED NÅLEN! Jan Åberg Ps: Boverkets utredning och svar på överklagande om mastbyggen, som ju låg till grund för regeringens och miljödepartementets ställningstagande, ligger så nära ett juridiskt pekoral som man kan komma. Den utgör ett eldorado varje statsvetare som har lust att sätta tänderna i detta aktstycke och analysera det närmare! Den förklarar mycket om svenska folkets berättigade misstro mot myndigheter och säger det mesta om hur Boverkets (Socialstyrelsens, Statens Strålskyddsinstitutets m.fl.) stelnade byråkrati existerar på bekostnad av den verklighet som Boverket (m.fl.) är satt att på olika sätt hantera. Ds