Amalgam / kvicksilverförgiftning är förmodligen den mest komplexa formen av förgiftning som överhuvudtaget drabbat mänskligheten. Komplex just därför att den griper in och stör organismen på alla dess olika nivåer, med allt från lätta beteendestörningar som darrningar, skygghet, ledsmärtor, och muskelsvaghet, till svåra förlamningar, njursvikt m.m.

Ett symptom som tidigt drabbar de flesta kvicksilverexponerade. Är tråkigt nog, "förnekelsen", d.v.s. den skadade blir då oftast den förste att förneka att han själv skulle ha drabbats av denna närmast suspekta och "halvkriminella" åkomma. Detta är mycket synd eftersom prognosen för en lättare kvicksilverpåverkan får ses som mycket god. Här duger dock inte några i hast genomförda urborrningar enbart för att tillmötesgå en påstridig kanske överexalterad patient. Alltför många fall finns där en felaktigt utförd sanering orsakat förvärrade symptom. Ja ibland där t.o.m. livshotande skador uppstått till följd av dessa oförsiktiga försök till sanering. -Vill man hjälpa patienten till en bättre hälsa genom att sanera munnen från giftiga tandvårdsmaterial, så skall man givetvis iaktta allra största försiktighet, enär de allra flesta tandvårdsmaterial av en överexponerad patient uppfattas som extremt retande.

Om man nu har skador förorsakade av kvicksilver från läckande amalgamfyllningar, så är oftast organismen så skadad ända ner på cellnivå, att man inte tolererar vare sig rotfyllnadsstift (mässing), Guld, eller Titan. En amalgamskadad person måste därför så långt möjligt är, befrias från varje negativ miljöfaktor för att därigenom ge kroppen en möjlighet till läkning. Genomförs nu en amalgamsanering på ett korrekt sätt, så sker påfallande ofta närmast mirakulösa tillfrisknanden, där även mångåriga tillsynes kroniska hälsostörningar försvinner.

Som ett exempel på effekten av en långvarig kvicksilverpåverkan kontra genomförd amalgamsanering. Så påminns jag om kvinnan en småbarnsmoder som vid 35 års ålder känner sig så svårt sjuk och med så många sjukdomssymptom att hon inte längre kan fortsätta sitt arbete inom hemtjänsten. Hon ser därför som sin enda möjighet att säga upp sig då hon bedömmer sig inte längre klara arbetsuppgiften i sitt nuvarande tillstånd.Sjukskrivning eller medicinsk vård, var inget aktuellt alternativ då konsulterad sjukvård inte kunnat finna något fel på henne.Symptomen på sjukdom är då så många och så påtagliga att hon med yttersta nöd kan klara de mest elementära uppgifterna som att sköta hemmet, handla hem matvaror, gå post eller bankärenden. Ofta lider hon av svår yrsel, känner sig mycket skakig, darrig samt orkeslös. Det psykiska välbefinnandet befinner sig också i botten, med ett fullständigt förlorat självförtroende. Vid läkarkonsultation noteras en på-tagligt störd sköldkörtelfunktion med återkommande över samt underproduktion av sköldkörtel-hormon. Dessa ideliga svängningar hos sköldkörtelfunktionen gjorde det dessutom mycket svårt att balansera en rätt dos vid medicinering. Svängningarna uteslöt även möjligheten till operativt ingrepp.

Kvinnan kom så småningom i kontakt med en förstående tandläkare och genomgick därefter en omfattande sanering från allt amalgam, och är nu vid 50 år fyllda så frisk och stark att hon vill återupta sitt sedan 15 år avbrutna yrke.

Denna kvinnas sorgliga tillvaro, har utan tvekan sitt ursprung i att tänderna sedan barndomen lagats med amalgam. Hade hon inte haft en förstående omgivning som trott på och förstått hennes svåra belägenhet, så hade hon sannolikt sjunkit mer och mer, in i en tillvaro slutligen förlagd till någon av landets många vårdinrättningar. Otaliga är de amalgampatienter som förpassas till en anonym undanskymd tillvaro, gömda eller glömda bakom hemmets eller någon vårdinrättnings väl tillslutna fasad. Enligt nyhetsutsändningarna på radions P4, så saknas en halv (0,5) million mäniskor i statistiken. Dessa människor är enligt undersökningen försvunna, för att dyka upp först sedan de avlidit och för evigt blivit strukna ur folkbokföringen.

Det får anses som mycket märkligt, att Socialstyrelsen vilken är den ansvariga sjukvårdande myndigheten i landet, och som så gärna vill profilera sig som ett föredöme vad gäller socialmedicinskt omhändertagande. Så till denna grad missbrukar det allmänna förtroendet. Det patientfall jag här på ett mycket kortfattat sätt redogör för, är inget sällsynt undantag. Utan endast en enstaka representant från de amalgamförgiftades stora skara.

För att förhindra ett fortsatt ras på sjukvårdens samlade förtroendekapital, så måste frågan om de amalgamskadades rätt till en adekvat sjukvårdande behandling ges sin allra högsta och största prioritet.