PÅ VEMS UPPDRAG?

En JO anmälan, sätter fingret på en länge tystad, och mycket anmärkningsvärd omständighet, där forskare sitter i knät på de uppdragsgivare, vilkas produkter de skall granska, för att se om de är säkra och inte innebära allvarliga hälsorisker för befolkningen. I andra sammanhang skulle en sådan "jäv" situation leda till stora rubriker och krav på omedelbara åtgärder.

Uppdragsforskningen, i Sverige såväl som utomlands, ökar kraftigt. I Sverige genomförs den enligt direktiv från statsmakterna. Allt mer tjänster och arbete ska intäktsfinansieras utanför universiteten och högskolorna. Chalmers omvandling från teknisk högskola till Institut är ett bra exempel på den utvecklingen. De bästa PR-männen och räknenissarna blir framgångsrika akademiker. Offentlighetsprincipen sägs visserligen gälla institut som Chalmers - men bara så länge som inte företagshemligheter röjs.

Mer att läsa Fusk och forskning Olika slags mobiltelefonforskning Rådet för arbetslivsforskning svarar på kritik om den "kundanpassning" som inte gagnar medborgarna utan i alla stycken först företräder mobil branschen. Kundanpassad forskning säljes Inga strålande insikter.. Olika slags mobiltelefonforskning Tystad forskning? Om risker för tåg och spårvagns personal.

Ovanpå detta har vi problemet med de forskare som har egna firmor. Ibland använder de sin ställning som expert vid universitet för att göra PR för sin firma - och ibland använder de firmans goda kontakter med näringslivet som ett argument för samhällsnyttan i resonemang med överordnade på universitetet ("docent X är en man i tiden!"). Det som igår var konkurrensbisyssla har i dag närmast blivit en merit...

Uppdragsforskning med tydliga förtecken som klart redovisas är det svårt att ha några invändningar emot. Det har alltid förekommit, och den kan bedrivas på ett bra sätt om forskarna slår vakt om sin integritet och ingår avtal som från början är mycket klara när det gäller vad som ska göras och hur det ska redovisas.

Fast ibland svajar det alltså. Inom den forskningen på elektromagnetiska fält och hälsa finns sedan gammalt en gråzon som alla de inblandade forskarna ogärna talar om. Mig veterligen har aldrig någon diskussion om problemen med att ta emot pengar eller att delta på branschens sammankomster förts. Ledande forskare i Rådet för arbetslivsforskning (Ralf) har i flera omgångar suttit i de branschråd som Rådet egentligen skall syna. Man deltar på informationsmöten som är anordnade av branschen - de talar med samma tunga som branschen och det finns starka skäl för att på allvar ifrågasätta den här jävssituationen.

Historien om Lena Hillert och Ulf Bergqvist som båda har fått uppdraget av Rådet för arbetslivsforskning att sammanfatta och leda en utvärdering av de elektromagnetiska fältens hälsoeffekter är mycket belysande för den gråzon som har upprättats. Eva Ljungberg i Väse har ställt frågor och studerat de bägge forskarnas framfart, fram för allt i Telias branschråd. I en anmälan till Justitieombudsmannen begär hon nu att JO ska granska de dubbla budskap hon har fått för att vilket ansvar som Rådet för arbetslivsforskning har när det gäller gråzonen inom EMF-området.

Det är en viktig principiell anmälan, och det ska förstås bli intressant att se vad JO säger. Nedan följer Eva Ljungbergs skrivelse. Den har 10 bilagor, och de läggs inte med här. Den som är intresserad av att läsa bilagorna i sin helhet kan begära ut en kopia av dem från JO.

Jan Åberg