 AKTUELLT
Enligt resultatet från många och rätt entydiga undersökningar om hur vi
medborgare uppfattar massmedia så föreligger något av en kris. Förr läste
folk sin lokala morgontidning och lyssnade på radionyheterna. Man hade en
rätt god tilltro i tillförlitligheten av vad som förmedlades.
-1968 drog ett demonstrationståg av vänsteranhängare in på Sveriges
Radio/Televisionen. Sedan stängde man dörrarna och befolkade ett stort antal
av kontorsmodulerna. Där sitter de än i dag!
Till Guillous yttrande bör vi väl i rättvisans namn tillägga: likt de gamla
nazisterna som var aktiva på en mängd olika makthavarpositioner under 2:a
Världskriget så har man konverterat. Ty man kan byta åsikter ungefär på
samma sätt som man väljer kostym. Sällskapet avgör.
Men, trots allt, det v a r bättre förr. Öppnare, rakare, hederligare. Ty då
hade ännu medias folk vissa band direkt med sina avnämare: det
tidningsläsande folket och radiolyssnarna. Men sedan slog annonsörerna,
kommersialismen in dörrarna på redaktionen och krävde mer lättlästa och
anpassade texter: verkligheten ersattes av den närmast oändligt substitut
(ersättning) till såpopera. Knappt ens den enklaste diskbänksrealism...
Bakgrunden till denna intressanta historia kan man studera om man läser
exempelvis "Ni har väl läst tidningen i dag?" av Christer Helmark, Bernt
Lindberg och Karl-Ola Nilsson, förlaget W&W 1969, eller Einar Östgaards
"Nyhetsvärdering" W&W 1968.
En aktuellare, retrospektiv (återblickande) studie kan man se i "Uppdraget",
en antologi om journalistiken och den moderna demokratin, förlaget Tiden och
Svenska Journalistförbundet 1992. En utmärkt sammanfattning av
kommersialisering av media och mycket, mycket allvarlig varningssignal.
Dåvarande vice ordföranden i SJF (journalistförbundet), Birgitta Kruse
skriver bland annat följande i förordet till boken:
"Redaktionerna skall anpassas till produktionsenheter och journalisterna
strömlinjeformas för att passa den slimmade produktionen. Utrymmet för det
lite udda, annorlunda, obekväma journalisten krymper...Samarbetsförmåga
värderas högt. Eller är det anpasslighet? Anpassning till ägarnas
vinstmaximering och till den alltid odefinierade marknaden."
(...=op.cit. JÅ)
Ja, det var då det. Ända så länge som 1992. Inför detta till leda uttjatade
"milleniumskifte" är läget ytterligare försämrat. Vilket storligen förvånar
undertecknad som trodde att något av ett bottenläge hade uppkommit redan
1969! Tala om att vara blåögd...
Men man blir onekligen något mer brunögd när om enbart den senare halvan av
90-talet rekapituleras något. Fri marknad. Organiserade lobbygrupper. Ett
exempel på det senare bara. Så här ser en liten intressant tidningsnotis
ut:
(källa: Washington Post i december 1998 återgivet i helgtidningen Avisen av
alla tidningar i julhelgen. Såvitt bekant inte återgiven på något annat håll
i svenska media! Jag antar dock att, utan att ha kollat det, att siffran 1,3
miljarder är felaktig. Tretton miljarder är sannolikare.)
När därför svenska "forskare" vid Arbetslivsinstitutet i Sverige vränger
sina resultat så att de ska passa de privata uppdragsgivare (basforskningen,
instrumenten, hyran för institutionerna garanterar ju vi skattebetalare!)
som genom uppdragsforskning vill "ta reda på" varför deras mobiltelefoner,
deras tungmetaller av olika slag är "garanterat ofarliga" (en produktgaranti
som MBT-branschen och Ericsson och SSI genom Lars-Erik Paulsson gärna
använder), så har det alltså sina randiga skäl. Ty på lössen känner man
gången. Men inte nog med detta. De här "forskningsresultaten" måste ju också
presenteras på något sätt, få legitimitet. Det sker genom opinionsbildning.
Genom politisk lobbying, såväl i USA som här. Vad det här framför allt i
första hand gäller, det är att få forskarna att framstå som "oberoende"
(Kjell Hansson Mild upprepar återigen, som ett mantra, i senaste
SIF-tidningen, vecka 1 1999, att han har upprättat närmast en "brandvägg"
mellan sig och sina mäktiga, privata uppdragsgivare vid Ericsson, Telia
etcetera. Han är "helt oberoende" etcetera. Yes, we can boogie!).
"Den här boken handlar om de nya medierna. Utvecklingen av massmedierna
kommer att jämföras med utvecklingen av olika former för övervakning av
samhället: från övervakning av fångar till politisk övervakning...Bokens
huvudtes är att medierna och övervakningen i samhället har en parallell
utveckling, och att de har kompletterande funktioner. Vi är i dubbel mening
på väg att få ett `tittarsamhälle´ ."
Men vad nu då? Har Mathiesen något slags noja, förföljelsemani?
Ett är dock helt klart: Vi bångstyriga och besvärliga medborgare som trots
allt är blåögda, vi är, och måste så vara, ett hot mot etablissemanget och
makthavarna. Vi måste tro på, och förena oss med den mängd människor som i
dag har papperskassar över huvudena, men som faktiskt är ute och
demonstrerar för sin sak. Ty därunder finns det både alldeles riktiga
huvuden, och, trots allt, ett civilkurage som håller resterna av vår
demokrati i någon mån levande.
Skulle tro, att uppdragsgivarna till videofilmarna och övervakningskamerorna
känner en viss vånda och vrede över enbart få studera firmanmnen på diverse
papperskassar...
Bättre då, att vi blir så många, så att vi kan slänga de här kassorna och
öppet gå ut och kräva våra demokratiska rättigheter.
Delinkventen har genomgått personalkontroll vid åtminstone ett känt
tillfälle. Vid ansökan på en statlig myndighet som elektriker befanns
sökanden, på kontrollörernas inrådan, som helt olämplig och
ansökningshandlingarna återsändes enbart med tillägget "Vi tackar för ditt
intresse...platsen har dock tillsatts av annan sökande".
Brottsregistret: JÅ har innehaft körkort AB sedan 1958. Fyra registrerade
felparkeringar (påföljd: sedvanlig felparkeringsbot), en körning mot rött
ljus (bot: 600:-) samt en olaga affischering på Kungsgatan i Stockholm av
affisch: "USA ut ur Indokina. Demonstrera! Vietnamveckan 1969" (Delinkventen
fälldes mot sitt nekande till 10 dagsböter `a 20 Skr)
Forsättning:
|
||||||||||
|
|
Mediernas 
1,3 eller 13 miljarder, stora summor som används för att bedriva oppinion hos beslutsfattare.
Den andra viktiga frågan är hur garantistämpel på ofarlighet försedd med
tillägget oberoende Arbetslivsforskning på bästa sätt ska kunna föras ut på
marknadstorget så att opinionen svänger åt rätt håll och produkterna får en
"strykande åtgång". Där kommer slaget om media in. CIA jobbar i dag lika
mycket med desinformation på Internet som man förr arbetade med så kallad
Coca-Cola imperialism, och med torterare och legoknektar i Asien, Afrika och
Latinamerika. Därför nedlusas "webben" med företagsreklam och köpta
skrivtjänstemän. På dagstidningar och i radion/televisionen arbetar man med
välvilliga, förstående enskilda journalister (som möjligen kan ha ett stort
egenintresse av att ett företag utvecklas "på rätt sätt", genom
aktieinnehav, eller genom konkurrensbisyssla eller liknande omständigheter.
Studera exempelvis TV2 "Rapports" medicinreporter Christer Åström. Han har
ett sådant privat mediaföretag, som är specialiserat på att privat sälja
vissa ämnen till privata aktörer - på samma gång som Åström sitter i
"Rapports" studio och ser allvarligt in i kameran och gör "oberoende"
tevereportage om samma ämnen som han privata ekonomiska egenintressen i!).
REDAKTIONELLA BEDÖMNINGSGRUNDER