KVICKSILVER  i  AMALGAM             - en arbetsmiljörisk

ARBETSSKADOR

Trots att arbetsskador p g a kvicksilver var välkända i Sverige redan på 30-talet, har tyvärr inställningen hos yrkesmedicinare och Riksförsäkringsverket varit sådant att ytterst få, har fått sina skador godkända. Den kamp som de drabbade förgäves för utan framgång och där myndigheterna utnyttjar hela sin övermakt för att bevisa att kvicksilver är ofarligt i tandvården, är en ytterst beklämmande och upprörande historia. Försäkringskassornas behandling speglar den villrådighet som tjänstemännen intar därför att de rådfrågat sina "experter", kassornas förtroendeläkare. Inget av arbetsskadelagstiftningens anda finns i handläggningen av våra fall.
De uppgifter som vi lämnar angående arbetsmetodik ofta styrkta av faktainformation ifrån läroböcker, tas inte på allvar. Det intryck vi fått under detta arbete, är att förtroendeläkarna i sin tur alltid rådfrågar tandläkarna, vilka förnekar att skadlig inverkan av kvicksilver kan ske i tandvården. Detta innebär avslag i första instans. Om patienten överklagar sänds ärendet till yrkesmedicinarna. Dessa gör jämförelser mellan kloralkaliindustrin och dess kvicksilverkloridpåverkan och svarar genomgående att tandvårdspersonal ej kan skadas av sitt arbete med kvicksilver. Därför får patienten även vid denna bedömning avslag både beträffande arbetsskadan och rätten till fri tandvård med amalgamsanering. I något av intygen har yrkesmedicinarna gjort gällande att patienten "har bearbetat kvicksilver på ett slarvigt sätt". Detta innebär en form av försäkringsrättslig bedömning som flaggar för att patienten själv är medskyldig till skadlig inverkan! Något som Försäkringsöverdomstolen ej har accepterat i andra yrken. I flera fall har den fortsatta rättsliga prövningen fått samma negativa konsekvenser i övriga instanser, då yrkesmedicinarnas uppgifter inte ens granskas mot övrig dokumentation. Flera andra sakkunnigare experters intyg lämnas helt utan avseende. I någon av dessa instanser har tandläkardocenten Anders Hugosson fått ett större inflytande över prövningen än de medicinskt och toxikologiskt utbildade experterna fått. De som istället gör anmälan enbart för en del av symtomen i den kroniska förgiftningen, ledmuskelvärk eller belastningsskador får skadorna godkända utan krångel!

Detta innebär att arbetsskadestatistiken snedvrids. Därför får ASS den uppfattningen att förgiftningsproblematiken inte existerar. Man anordnar utbildning i ergonomi och bortser från Kemiska risker.

I brev och samtal har personal redovisat att de ordinerats ett oändligt antal sjukgymnastikbehandlingar, upp till 30-40 st per behandlingsperiod, utan nämnvärd förbättring, eller med försämringar i stället. Sjukgymnasterna har i dessa fall inte förstått varför patienterna inte svarat på behandlingen.

En av de drabbade, tandsköterskan Siv Jaumann, har fyra läkarintyg, ett av dessa från Riksförsäkringsverkets sjukhus, som bekräftar att hon lider av kvicksilverförgiftning. Trots dessa intyg får hon inte arbetsskadan godkänd. Hon är bara en av många som behandlas lika illa.

Trots våra gemensamma ansträngningar och trots försäkringar i riksdagen från olika ministrar, kan vi inte se annat än att här rör det sig om den särbehandling som riksdagsledamoten Siv Persson, den 20 november 1990, debatterade med sjukvårdsminister Ingela Thalén i riksdagen om. Dessa typer av frågeställningar har på olika sätt framförts från sjuk tandvårdspersonal till inblandade myndigheter som samtliga gömmer sig bakom den ridå av lögner som kvicksilver i tandvården innebär.

 


Nedan redovisas brevväxling mellan
en drabbad och en ansvarig minister.

 

91 01 15           
Justitieminister
Laila Freivalds!

Jag tar mig friheten att kontakta Er i ett angeläget ärende. Under flera år har jag tillsammans med många andra diagnostiserade kvicksilverförgiftade patienter förgäves försökt att få Sveriges sociala lagar att gälla även för vår del. Detta har visat sig vara omöjligt p g a myndigheternas aldrig sinande förmåga att slippa ta sitt ansvar.

Några exempel:

1. Genom tandvårdslagens 9 har den patient som kan uppvisa "avvikande reaktion mot amalgam" laglig rätt till kostnadsfri sanering av sina amalgamfyllningar och få dem utbytta mot annat material när det påbjudits av medicinska skäl. Men då tillkallar Fk sin förtroendetandläkare som genast ikläder sig rollen som medicinsk överhöghet och konfiskerar patienternas läkarintyg med påföljd att 9 sätt ur funktion. Detta har satts i system trots att Socialstyrelsen klart uttalat att förtroendetandläkare varken har kompetens eller befogenhet till detta.

2. Med arbetsskadeförsäkringen förhåller det sig likadant. Tandvårdspersonal som genom sitt arbete med kvicksilver/amalgam tagit allvarlig skada och förlorat inte endast sin hälsa, utan även sina försörjningsmöjligheter, nekas ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen 2, där det står att lagen är lika för alla yrkesverksamma på den svenska arbetsmarknaden. Vi får inte våra arbetsskador godkända (med några enstaka undantag), trots att ännu ingen lyckats bevisa att vi ådragit oss skadorna på annat sätt. Även i dessa fall konfiskeras våra läkarintyg som utfärdats av samma specialister på området som i föregående exempel. Läkare som i åratal haft oss som patienter och som noga följt händelseförloppet i sjukdomsbilden, blir plötsligt misstänkliggjorda och mindre trovärdiga än en yrkesmedicinare som aldrig sett skymten av oss. De är heller inte intresserade av annat än att vara etablissementet till lags. För övrigt är deras utlåtande omnämnt som "försäkringsmedicinsk bedömning" enligt professor Lars Friberg. Kommentar överflödig.

3. I Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS) 1989:7 under "Upptag av kvicksilver" står angivet: "Ett visst men troligen litet upptag kan ske genom huden".
I AFS 1987:12 står under "upptag genom huden": "Ämnen som lätt kan tas upp i kroppen genom huden är utmärkta med H i bilaga 1. "Kvicksilver har denna märkning. Det är att observera att i den senare utkomna AFS 1989:7 med titeln "Kvicksilver och amalgam inom tandvården" presenteras upptaget som "troligen litet". Visst är det egendomligt att detta dödskallemärkta gift alltid blir mindre farligt när det gäller tandvårdspersonal?

4. I samma skrift, AFS 1989:7 står vidare: "Om högvolymsug undantagsvis ej används förordas bruk av dammfilterskydd klass P2, ett alternativ som ger ett visst skydd mot inandning av amalgamstoft och vattenstänk". Här har man "glömt" att det är ångorna som är farligast och till tandvårdspersonal duger således "ett visst skydd".

I AFS 1982: 13 "Personlig skyddsutrustning" uppges att under arbete med kvicksilver skall munskydd med både dammfilter och skydd mot kvicksilverångorna användas. Observera att även denna skrift tillkom före den aktuella utgåvan som är direktriktad till tandvårdspersonal.

5. I AFS 1983:6 står det: "Arbetstagaren är skyldig att följa instruktionerna". Det framgår av Arbetsmiljölagens 3 kap 4. Bl a ska han "använda behövliga skyddsanordningar och föreskrivna hjälpmedel". Omöjligt, så länge de inte anskaffas av arbetsgivaren och eftersom ASS tillämpar olika lagar för olika yrkeskategorier.

6. Under "Hälsoeffekter av kvicksilver" uppges att: Något vetenskapligt stöd för att befara cancerogena eller mutagena effekter finns inte". Då har ASS krampaktigt blundat för den verklighet som råder och underkänner därmed doktor Magnus Nylanders vetenskapliga undersökning på tandvårdspersonal, där han påvisar dubbelt så hög dödlighet i den sällsynta hjärntumören malignt gliom, som hos den övriga befolkningen. ASS känner till detta, men det intresserar dem inte. Dessutom finns det en lag som säger att alla yrkesbetingade sjukdomar som kommer ASS, yrkesinspektionen och yrkesmedicinen till kännedom skall tas på största allvar, men inte heller detta får dem att reagera.

7. Vidare i texten: "Risken för fosterskador har diskuterats mycket då man vet att metalliskt kvicksilver liksom organiskt, kan passera moderkakan". - Förbluffande - men munnen fortsätter att vara en av de få tillåtna förvaringsplatserna för detta gift. Utdragna amalgamfyllda tänder är högriskavfall som bekant. För övrigt tillkännagavs redan 1968 i en rapport av doktor Teijning att fostret hade 20% högre kvicksilverhalt i blodet än den blivande modern. Observera att det rörde sig om vanliga amalgambärare, ej yrkesexponerade, samt att kvicksilver är mycket svårfångat i blod. Nyare rapporter visar en extremt hög kvicksilverhalt i modersmjölk, vars "producent" är amalgambärare.

Som ännu en tillförlitlig källa kan jag hänvisa till den forskning som bedrivits på den Medicinska Fakulteten i Calgary, Kanada, där radioaktivt märkt kvicksilver från amalgam spårades i fårfoster. Detta har rapporterats till ASS och Socialstyrelsen. Den enda reaktion jag underrättats om är tandläkare professor K Sune Larssons fenomenala slutsats: "Av detta kan vi dra slutsatsen att det inte är lämpligt att fylla fårens tänder med amalgam".

Under "Riskupplysning" AFS 1985:17 står: "Vid bedömning av vilka hälsoeffekter en hälsofarlig vara kan ge upphov till bör man i första hand utgå från uppgifter som belyser varans verkan på människa. När sådant underlag är ofullständigt eller inte finns kan resultat av relevanta djurstudier som belyser varans effekter användas som (kompletterande) underlag vid bedömningen". Här finns det således seriösa forskningsresultat från både djur och människa och de besannar våra värsta farhågor men det besvärar inte någon i beslutsfattande ställning ett enda ögonblick. Man kan t o m läsa i HTF:s tidning nr 13/90 att ASS tillsynschef Lennart Holm påstår att amalgam är ofarligt om man använder det rätt, därför finns det ingen anledning att upprätta några regler för gravid tandvårdspersonal, trots att man avråder för amalgamterapi på gravida patienter. Var finns logiken???

8. ASS påstår vidare att kvicksilverhalten på tandvårdsklinikerna oftast är mindre än 5 mikrogram kvicksilver/kubikmeter luft. Fullständigt felaktigt. Det finns en undersökning gjord av Norrbottens läns Landsting (109) som visade 1.100 mikrogram kvicksilver/kubikmeter luft i andningszonen vid uppläggning och inserering av amalgam. Detta arbetsmoment återkommer många gånger per dag. F ö konstaterade även den s k LEK-utredningen mycket höga kvicksilverhalter vid vissa arbetsmoment. Åtgärd: ingen!

9. I AFS 1989:7 kan man också läsa:"En avsevärd förbättring av luftföroreningssituationen sker om högvolymsug och vattenkylning begagnas vid slipning och urborrning". Det känner vi till, det är bara det att tandhygienister och profylaxtandsköterskor som ofta utför puts och slipning under arbetsdagen ALDRIG har assistans och följdaktligen ingen hand disponibel till högvolymsugen. (Detsamma gäller under punkt 8). Tilläggas bör att tandläkare Christer Malmström i Höganäs, som f ö forskar tillsammans med doktor Magnus Nylander Karolinska Inst., har uppmätt 4.000 mikrogram kvicksilver /kubikmeter luft i andningszonen vid dessa arbetsmoment. ASS och Socialstyrelsen har underrättats. 10. I "Farliga ämnen" AFS 1985:17 9 står att: "Det är viktigt att farligt ämne hanteras så att det ej kan komma in i munnen". Därmed har vi åtminstone sedan lagen tillkom, tvingats till lagbrott och gör så fortfarande, tills amalgamet kommer ur hanteringen.

11. I Arbetsmiljölagens 8 kap beskrivs de rättsliga åtgärder som kan komma ifråga mot trilskande arbetsgivare som ej efterlever denna lag, men inte heller den lagen har något värde eftersom varken ASS eller yrkesinspektionen lever upp till sina åligganden i egenskap av tillsynsmyndigheter. Att jag har rätt i detta påstående som jag redan tidigare framfört, bekräftas av RRV:s grava anmärkning mot yrkesinspektionen.

Jag har nu på 11 punkter bevisat att de sociala lagarna tillämpas endast när myndigheterna finner det lämpligt och att vi ingalunda är lika inför lagen, att lagar sätts ur funktion, samt att rent motstridiga lagar stiftats.

I protokoll från Riksdagen den 20 november 1990 erinrar socialminister Ingela Thalén om vad hon för övrigt redan som arbetsmarknadsminister yttrade, likaledes i Riksdagen: LAGEN ÄR LIKA FÖR ALLA, TANDVÅRDSPERSONAL KAN OCH FÅR lNTE SÄRBEHANDLAS. Likaväl är det vad som sker. Hon säger vidare: "Det är fråga om ett rättssystem och huruvida detta ska fungera lika för alla grupper enligt den lag som Riksdagen tagit ställning till och fattat beslut om, eller inte följa den lag som Riksdagen har fattat beslut om. Enligt min mening skall man följa den lag som Riksdagen har fattat beslut om till dess att Riksdagen ändrar lagen". Det kan inte sägas bättre. För ingen har väl menat att laglydnaden är frivillig ens för myndigheter? Varför gör ingen något åt detta oskick som är känt ända in i Riksdagens kammare och som gör att myndigheters heder allvarligt skadas och sätts på spel?

Jag vädjar nu till justitieministern att hjälpa oss, så att även vi, som haft oturen att drabbas av kronisk kvicksilverförgiftning, antingen det nu skett genom yrkesarbete eller genom att vara bärare av amalgamfyllningar, rättmätigen får omfattas av de sociala lagarna.

Med vänlig hälsning
Siw Jaumann

För kännedom:
Siw Persson fp lib.
Riksdagen
Margaretha Molius
Tandvårdsskadeförbundet


1991-03- 15
Ärendebeteckning 91-194
Siw Jaumann

Du har skrivit till justitieministern angående kvicksilverförgiftning. Det är emellertid en fråga som handläggs i socialdepartementet. Brevet har därför överlämnats dit.

Med vänlig hälsning
Jan Persson
Informationssekreterare


1991 -03-28
Ärendebeteckning 91-194
Justitieminister Laila Freivalds

Jag tackar för brevsvar men måste tyvärr meddela att jag inte är nöjd med svaret. Frågeställningen var av juridisk art vilket klart framgick av mitt brev. Jag anser mig med rätta besviken då justitiedepartementet valt att medvetet missförstå meningen med brevet. Nu ställer jag frågan i korthet!

Är det juridiskt acceptabelt att myndigheter åsidosätter, ogiltigförklarar eller nonchalerar gällande lagar. Frågan gäller i främsta rummet ASS, SoS och RFV. På 11 (elva) punkter bevisade jag genom att läsa och jämföra AFS utgåvor under senaste åren, att olika lagar gäller för olika yrkeskategorier. Är lagtolkning och efterlevnad av densamma fri för uppräknade myndigheter?
Ja eller nej?

Vänligen
Siw Jaumann

Kopia:
Siw Persson fp lib.
Riksdagen
Margaretha Molius
Tandvårdsskadeförbundet


Departementschefen 1991-04-16
Siv Jaumann.

Tack för Ditt brev. På Din fråga om svenska myndigheter är skyldiga att följa svenska lagar kan jag naturligtvis lämna ett jakande svar. Däremot kan jag inte uttala mig ett enskilt ärende om huruvida någon myndighet gjort rätt eller fel. Det följer av bestämmelser i grundlagen. När det gäller Ditt ärende i sak får jag i övrigt hänvisa Dig till Socialdepartementet.

Med vänlig hälsning Laila Freivalds


1991-03-13
Vår beteckning: 71 K00 3575/90.

Ert datum 1990-11-11, 1990-12-15.

Avd dir Arne Stråby Sektionen för oorganisk kemi.

Siv Jaumann

Brev angående kvicksilver inom tandvården.
Tack för Ditt brev till Gunvor Pettersson (11/11 1990) och Dina kommentarer till mig i december. Arbetarskyddsstyrelsens syn på de frågor Du tar upp är följande. Arbetarskyddsstyrelsen har utarbetat allmänna råd om kvicksilver och amalgam inom tandvården. De har varit på remiss och parterna på arbetsmarknaden har yttrat sig, liksom även andra berörda myndigheter. Styrelsen har låtit expertis granska beskrivningen av bakgrund och hälsorisker, inklusive de formuleringar om hudupptag och eventuell risk för cancerogena effekter och fosterskador som Du tar upp.

Styrelsen anser att om man följer råden så föreligger ingen hälsorisk på grund av kvicksilver vid sådant arbete. Styrelsen har också uppfattningen att man allmänt inom tandvården har en seriös inställning till dessa frågor och följer råden.
Med detta anser styrelsen att det inte finns så mycket att tillägga i denna sak.

Med vänlig hälsning
Arne Stråby


Våra kommentarer till brev från Arne Stråby:

Kravet på föreskrifter enligt SFS 211:49 är ännu ej uppfyllt. Då råden inte följs på grund av brister i arbetsmiljön, okunskap, dålig utrustning, avsakad av bindande föreskrifter, kan problemen inte avfärdas på detta sätt. Svaret från ASS speglar som vanligt det totala ointresse som ASS har visat för denna övervägande kvinnliga arbetsmiljöproblematik. Vi jämförs alltid med förhållnaden inom industrin där män företrädesvis arbetar.

Vi frågar oss vilka parter det är som har yttrat sig? Är det Svenska tandläkarförbundet och Svenska tandsköterskeförbundet? Vilka andra berörda myndigheter är det? Socialstyrelsens tandvårdsbyrå?? Expertis som har granskat, vilka är de? Är det samma expertis som i LEK-utredningen och Tungmetallgruppen hävdar att kvicksilver är ofarligt i tandvården? Man frågar sig om Arbetarskyddsstyrelsen inte på något sätt har uppmärksammat den rapport från yrkesinspektionen i Linköping som klart och tydligt visar att den information vi fått i denna enkät inte på något sätt avviker från deras erfarenheter.

Vad man inte vill veta i form av alarmerande rapporter förnekas konsekvent av Arbetarskyddsstyrelsens olika företrädare. Man måste ställa sig frågan - i vems intresse agerar de? Arbetstagarens??

Fotnot: Siv Jaumann har förklarat att hennes avsikt med att använda ordet konfiskera i brevet till Freivalds 910115 innebär att hon fråntagits en för henne värdefull handling. Ungefär som konfiskation av annan egendom, i detta fall hennes läkarutlåtanden.


Socialdepartementet
1991-04-29
Ärende S91/1683 /J

Siw Jaumann

Du har i ett brev till justitieminister Laila Freivalds skrivit om kvicksilverförgiftning. Skrivelsen har överlämnats till socialdepartementet. Jag har fått i uppdrag att besvara brevet. Jag kan berätta att följande aktiviteter pågår inom socialstyrelsen för att de utrednings- och vårdbehov som finns i samband med användningen av dentala material skall kunna tillgodoses så bra som möjligt.

Den av socialstyrelsen tillkallade expertgruppen som har utrett riskerna med amalgam har avlämnat sin rapport, Kvicksilver/amalgam - hälsorisker. Socialstyrelsen har remissbehandlat rapporten. Socialstyrelsen har på grundval av rapporten och remissvaren utarbetat s.k. allmänna råd till läkare och tandläkare om utredning av patienter med symtom, som antagits bero på kvicksilver från amalgam, samt om användningen av amalgam [SoS Fs (M) 1989:9].

Expertgruppen har uttalat att amalgam är ett ur toxikologisk synvinkel olämpligt tandfyllnadsmaterial. Det finns i dag i många fall alternativ till amalgam.

En mycket intensiv forskning pågår för att få fram nya tandersättningsmaterial, såväl i Sverige som utomlands. Bl.a. pågår ett utvecklingsarbete vid Centrum för dentalteknik och biomaterial vid odontologiska fakulteten i Huddinge. Även Nordiskt institut för odontologisk materialprovning (NIOM) inriktar sin verksamhet i ökande utsträckning mot att finna material som kan utgöra mer generella alternativ till amalgam.

Utredningen om den medicintekniska säkerheten har avlämnat betänkandet (SoU 1987:23) Medicinteknisk säkerhet. I betänkandet föreslås att en statlig kontroll av medicintekniska produkter skall införas. Socialstyrelsen har avlämnat rapporten (Ds S 1986:2) Kontroll och tillsyn av dentala material (110-112). Betänkandet och rapporten har remissbehandlats.

Avsikten är att frågor som rör kontroll av produkter som används för diagnostik och behandling (exkl. läkemedel) inom såväl hälso- och sjukvården som tandvården skall behandlas samtidigt. Det är av särskild vikt att kontrollera att biomaterialen, dvs. konstgjorda material som är avsedda att opereras in i eller införas i kroppen, uppfyller vissa kvalitets- och säkerhetskrav. Till dessa material räknas både kirurgiska material, som hjärtklaffar och hjärtstimulatorer, och vissa dentala material, som amalgam och plaster.

I regeringskansliet sker f.n. en beredning av de förslag som framlagts i betänkandet och i rapporten. Ambitionen är att ett svenskt regelverk inom det medicintekniska området skall harmoniera med EG:s motsvarande regelverk.

Riksdagen har angett vissa riktlinjer för hur Sverige skall medverka i ett brett västeuropeiskt samarbete. Ett viktigt led i strävandena mot ett ökat samarbete med EG är att Sverige i görligaste mån försöker avskaffa handelshinder genom en harmonisering av lagar och andra författningar. Avsikten är att en proposition om kontroll av vissa produkter för hälso- och sjukvårds- samt tandvårdsändamål skall föreläggas riksdagen under år 1991. Förutsättningen är bl a att EG:s motsvarande kontrollordning då kommer att vara tillräckligt klarlagd och preciserad.

En proposition i ämnet kan väntas behandla frågorna om en rapportering och registrering av tillbud, olycksfall och biverkningar av medicintekniska produkter, inkl. dentala material, samt om myndighetsansvaret på detta område.

Socialstyrelsen har tillsammans med läkemedelsverket förberett en försöksverksamhet med rapportering och registrering av biverkningar från dentala material. Regeringen har i avvaktan på en svensk lagstiftning inom det aktuella området uppdragit åt socialstyrelsen att genomföra en försöksverksamhet inom begränsade geografiska områden. Syftet med försöksverksamheten är att vinna erfarenheter av hur en sådan rapportering och registrering av biverkningar senare skall kunna införas för hela landet. Samråd skall även ske med Nordiska institutet för odontologisk materialprovning (NIOM).

Socialstyrelsen har till regeringen överlämnat ett tvärsektoriellt forskningsprogram om kvicksilver från amalgam och dess påverkan på hälsan. Regeringen har överlämnat forskningsprogrammet samt socialutskottets betänkande (SoU 1988/89:7) om skadeverkningar av amalgam till medicinska forskningsrådet. Forskningsrådet har meddelat att 1.000.000 kr inledningsvis avsatts för ändamålet.

Vidare har riksdagen beslutat (SoU 1988-/ 89:28) att till forskning om amalgam och andra dentalmaterial anvisa 3.000.000 kr. Detta innebär att sammanlagt 4.000.000 kr finns tillgängliga för forskning om amalgamets inverkan på hälsan och forskning om ersättningsmaterial.

Vid socialstyrelsen har också nyligen en särskild rådgivande expertgrupp tillsatts. Den skall följa forskningen kring kvicksilver och amalgam och föreslå socialstyrelsen lämpliga åtgärder. Syftet med gruppens arbete är att ge ett helhetsperspektiv på tungmetallernas inverkan på det ekologiska systemet. Ett viktigt område för gruppen kommer att vara att stimulera forskningen inom området. Gruppen har av socialstyrelsen benämnts tungmetallgruppen.

Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket har i en gemensam rapport Begränsningsuppdraget redovisat förslag till åtgärder för att begränsa användningen av sådana ämnen som kan ha särskilt skadlig inverkan på miljön. Till dessa ämnen hör bl a kvicksilver.

Målet för kvicksilver är enligt rapporten att användningen av kvicksilver på sikt skall upphöra. I rapporten föreslås att socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för att avveckla amalgam som tandfyllnadsmaterial. Regeringen avser att inom kort ge socialstyrelsen ett sådant uppdrag.

Riksdagen har vid behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande Tandvårdsförsäkringen (1990/91:SfU5) bifallit en reservation om tandvårdsersättning vid amalgamsanering. I denna anförs att det är rimligt att den som på grund av sjukdomsbesvär vill byta ut sina amalgamfyllningar skall kunna göra detta på ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Vidare anförs att de olika utredningar som Riksförsäkringsverket anser bör föregå en amalgamsanering är såväl kostnadskrävande som tidsödande. Slutligen anförs att de patienter som inte får byta sina amalgamfyllningar kostnadsfritt bör, därför att utredning inte har kunnat fastställa samband mellan deras avvikande reaktion och amalgamfyllningar, omfattas av huvudregeln om ersättning inom tandvårdsförsäkringen. Enligt budgetpropositionen förutsätts Riksförsäkringsverket, i samverkan med Socialstyrelsen, göra en översyn av rekommendationerna om tillämpningen av bestämmelserna i 9 tandvårdstaxan. Denna översyn beräknas vara klar till halvårsskiftet.

Du skriver om att tandvårdspersonalen särbehandlas när det gäller de sociala lagarna. Frågan om en yrkesskada föreligger prövas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma. Regeringen kan inte ingripa i myndigheternas handläggning av enskilda ärenden.

I övrigt kan jag bara hänvisa till vad socialminister Ingela Thalén har sagt i sitt svar till Siw Persson (Riksdagens protokoll 1990 /91:28), som Du också citerade i Ditt Brev.

Med vänlig hälsning
Raija Kinnunen


D.nr S9 1/1683 /J

Socialdepartementet!

Jag tackar för ett långt och utförligt brevsvar. Fast inte tycker jag att det har att göra särskilt mycket med mina påpekanden att arbetsmiljö- och arbetarskyddslagarna liksom arbetsskadeförsäkringen inte efterlevs då det gäller tandvårdspersonal. Det förhållandet är fortfarande varken åtgärdat eller ens utrett hur det kan få fortsätta med er vetskap.

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar till mig i brev av den 13-03-91 att "det inte finns så mycket att tillägga i denna sak". Detta trots att de fått brev med samma innehåll som senare tillställdes justitiedepartementet.

Justitiedepartementet svarade ungefär "jasså" och översände mina påpekanden om lagstridigheter på 11 punkter gentemot tandvårdspersonalen till socialdepartementet. Dock svarade justitieministern på ett senare brev där jag komprimerat frågeställningen till följande: Är det juridiskt acceptabelt att myndigheter åsidosätter, ogiltigförklarar eller nonchalerar gällande lagar? Frågan gäller i främsta rummet ASS, SoS och RFV. På detta svarade justitieministern att även myndigheter är skyldiga att följa svenska lagar. Då är det min tur att säga "jasså", - varför är det då ingen som ser till att efterlevnaden verkställs?

Socialdepartementet svarar med en lång och utförlig redogörelse om vad som redan gjorts. Jag ber att få meddela att jag ganska väl känner till vad som försiggår och p g a den kännedomen vilar anledningen till mina brev. Det är fullständigt upprörande och oacceptabelt att departementen, som nu väl känner till de missförhållanden och lagstridigheter som förekommer gentemot tandvårdspersonalen, gör sig blinda och döva och svär sig fria från ansvar genom att internt skicka breven emellan sig. Dessutom är ni rörande eniga i att påpeka att regeringen inte kan ingripa i myndigheternas handläggning av enskilda ärenden. Ingen har bett om det heller. Men däremot rör det sig om en hel yrkeskår som bevisligen behandlas annorlunda, när det gäller giftet kvicksilver, än andra yrkeskategorier. Och detta faktum bryr sig alltså inte vare sig regeringen, riksdagen (med några få undantag), socialstyrelsen med departementet i spetsen, justitiedepartementet, arbetarskyddsstyrelsen eller riksförsäkringsverket om. Tvärtom, det läggs ner åtskillig tid och möda på att bortförklara hela problemet och den kvicksilverförgiftade tandvårdspersonalen fortsätter man med åsnors ihärdighet att förneka.

Arbetet i den s k tungmetallgruppen innebär tyvärr inte vad vi hade anledning att hoppas på. Trots ett utomordentligt gott arbete som utförts av ledamöterna professor Fredrik Berglund och docent Mats Hansson. Deras symtombeskrivningar och uppföljning av vetenskapliga arbeten i ämnet har bortsorterats och återfinns inte i vare sig det ena eller andra sammanhanget inom socialstyrelsen. Professor Fredrik Berglund har redovisat 150 vetenskapliga arbeten, men socialstyrelsen hävdar fortfarande att dokumentation saknas! Man nedlåter sig till att censurera de experter man själv anlitat, om budskapet är obekvämt - sannolikt i akt och mening för att få bättre kontroll på vad som publiceras.

Nu må himlen förlåta om jag blir elak, men varför i all världen besvarar ni inte mitt brev på ett korrekt sätt? Förstår man verkligen inte det skrivna ordet bättre än så på de olika departementen, eller tror man mig om att ha glömt vad jag ville veta? I svarsbrevet från socialdepartementet, som i allt innehöll 153 rader ägnades 10 av dem åt det problem jag tagit upp. Inte för att ge mig svar, men väl för att presentera ännu en bortförklaring.

Slutligen tackar jag för den speciella knorr som avslutningen av brevet utgjorde! Ni hänvisar till socialministerns svar till Siw Persson (Riksdagen protokoll 1990/91:28). Hon säger bl a "Det är fråga om ett rättssystem och huruvida detta ska fungera lika för alla grupper enligt den lag som riksdagen fattat beslut om". Det är ju häpnadsväckande om man skall diskutera huruvida lagen ska gälla eller ej och för vilka grupper i så fall! Tyvärr ser det inte ut att ha någon betydelse vad som står i lagen i detta fall, den sätts ju godtyckligt ur spel när det passar. Har vi inte rätt att kräva ett rättskaffandes handlande, är det inte dags att erkänna att inte ens tandvårdspersonal är resistenta mot kvicksilver? Har justitieministerns bekräftelse på att lagen även gäller myndigheter inte heller något värde i era ögon?? Jag önskar fortfarande svar på mina påpekanden och i väntan på det hälsar jag vänligen!

Siw Jaumann


RFV TANDLÄKARE
(På konferens till FK:s förtroendetandläkare)
Kopia:
Siw Persson (fp-liberalerna)
Riksdagen
Margaretha Molius
Tandvårdsskadeförbundet
och samordnare för tandvårdspersonalen
_____________________________________


SOCIALSTYRELSENS AGERANDE

[ föregående sida ]   [ index - en arbetsmiljörisk ]   [ nästa sida ]

Välkommen och tyck till i gästboken

[ http://www.kvicksilver.org/arbetsmiljo.html ]