Samband och erfarenheter

Då det gäller kvicksilverförgiftning från industrin och i tandvården finns en mängd rapporter väl beskrivna i den vetenskapliga litteraturen.

Rena amalgamförgiftningsfall har prof Fredrik Berglund funnit beskrivna i både medicinsk och odontologisk litteratur i över 150 fall. Detta har han rapporterat till Socialstyrelsens tungmetallgrupp utan att man fäst något avseende vid dessa uppgifter.

Många av tandvårdarna i enkäten är utredda för neurologiska sjukdomar. Flera av dem har också sådana diagnoser. För diagnoserna MS, Parkinson, Sjögrens syndrom och ALS är orsaken till dessa sjukdomars uppkomst okänd. När man studerar deras symtombeskrivning slås man av likheterna med kronisk kvicksilverförgiftning. I flera arbeten, t ex Tracy E. Barber (116), Currier et al (117) och Adams et al (118), visas att arbetare som utvecklat ALS har det gemensamt att de utsatts för kvicksilverpåverkan. När det gäller tandvårdspersonal, förstår inte sjukvården sambanden mellan kvicksilverarbete och symtom. I vår grupp har två avlidit i ALS, under tiden som bearbetningen av enkäten pågått. Någon adekvat behandling med antioxidanter och amalgamsanering vidtogs aldrig - läkarna står helt handfallna, trots att anhöriga påtalat den kvicksilverpåverkan patienterna yrkesmässigt utsatts för.

I flera fall har vetenskapliga studier gjorts, där kopplingen till tungmetaller visas. I arbetet från Doktor Britt Ahlrot-Westerlund som presenterades vid ett symposium 1989 i Danmark visar hon att av 14 fall av MS hade 12 fall klart förhöjda kvicksilverhalter i spinalvätska. Flertalet har gått till förbättring eller tillfrisknande efter skonsam amalgamsanering. En patient blev ånyo rullstolsberoende efter att av misstag fått två nya amalgamfyllningar insatta. Flera fall av misstänkt MS förekommer i vår enkät och åtskilliga har utretts helt eller delvis med avseende på denna diagnos (119-123).

Primärt Sjögrens syndrom (124) är en annan diagnos som förekommer i enkäten. Läser man om denna sjukdom i ex Nordisk medicinvolym 105, 10/1990, sid 262-263 förvånas man över likheterna med kvicksilverförgiftning. En av enkätsvararna med denna diagnos har nekats amalgamsanering, behandlas med cellgifter och cortison. Flera misstänkta fall finns, särskilt då det gäller symtom som avsaknad av tårvätska och torra sköra slemhinnor. Vid en tandläkardisputation diskuterades eventuellt samband med amalgam, men detta avfärdades under allmänt hånskratt med orden "fruntimmer i den åldern blir ju torra både lite här och där".

Uppgifter som förekommer praktiskt taget genomgående hos personal som ingår i vår enkät är att de plötsligt kastar om bokstäver eller stavar eller räknar fel på ett sätt som de aldrig gjort förut. Neurologiska symtom, med ex bortfall av funktion eller känselbortfall är mycket vanliga. Tyvärr har få utretts på ett adekvat sätt, knappast någon har fått lämna sin utförliga symtomflora, utan vid sådana diskussioner mellan patient och läkare har situationen oftast varit sådan att de flesta har avfärdats med någon form av allmän neurologisk eller psykogen diagnos (125-146).

Åter måste vi konstatera att kunskap om kvicksilvers påverkan genomgående saknas hos sjukvårdspersonalen. Det tyckes finnas ett minimalt intresse att ens läsa den vetenskapliga dokumentation som finns. Tron på kvicksilvers oskadlighet när det gäller bearbetningen i tandvården, tycks styra debatten och behandlingen av dessa patienter i högre grad än kunskaper.

Bristen på tilltro till patienterna är också genomgående. Ofta har beskrivits hur särskilt yrkesmedicinarna har beskyllt svårt sjuka tandvårdare som beskrivit sina symtom, som att "du har förläst dig på Forsbergs bok" (147-150).

Docent Patrick Störtebecker har redovisat för kvicksilvrets spridningsvägar och vilka effekter detta ger, i sin bok "Kvicksilver från tandamalgam - en fruktansvärd risk för människans hjärna". Hans slutsatser bekräftas av de resultat som redovisas i Magnus Nylanders forskning där det visas på mycket höga halter kvicksilver i hjärnan på avliden tandvårdspersonal. En uppfattning som avspeglas i ett svar på en motion till Älvsborgs läns landsting där företagsöverläkaren svarar "Den enda säkra mätmetoden för att särskilja de berörda personalgrupperna torde vara någon form av biopsiundersökning av hjärnvävnad, något som praktiskt taget är omöjligt". Detta innebär att företagshälsovården i våra fall accepterar att orsakssambanden fastställs först efter vår död. Docent Max Daunderer (151) i München har visat på diagnos- och avgiftningsmetoder med preparatet Dimaval. Han konstaterar att de tandläkare som sett resultaten "omedelbart lämnar amalgamlobbyn". Dessa uppgifter har dock inte föranlett till några som helst adekvata åtgärder från Arbetarskyddsstyrelsen eller Socialstyrelsen.

I Nylanders doktorsavhandling 1990, sid 235-249 redovisas för hur elektriker kan ha en dubbel belastning via yrket och egna amalgamfyllningar.

Arbetare på SAKAB som arbetat med tillvaratagande av lysrör och batterier blir undersökta och trodda på när de uppvisar kvicksilversymtom. Så även guldsmeder som tagit hand om gammalt tandguld (152).

Tandvårdspersonal som uppvisar samma symtombild möts generellt av beskedet "inga risker finns med kvicksilverarbetet i tandvården". Hur det rent praktiskt kan gå till, när tandvårdspersonal misstänker kvicksilver som orsak till deras besvär och begär utredning med avseende på detta, finns många exempel på;

YRKESMEDICINARE (Till en mycket glömsk tandsköterska vid besök på yrkesmedicinsk avdelning).

I ett svar till en tandsköterska skriver hennes läkare angående den provtagning som önskats av Doktor....."För priser var god se bifogade fotostatkopia. Då analyserna ingår i toxikologisk forskning finns inga medel för detta i landstingsbudgeten. Vad vi kan göra är att hjälpa till med det praktiska när det gäller provtagning. Du får i stället vända dig till någon intresserad institution som kan bekosta det hela. Provtagningsmaterial skall redovisas från berörd institution och medtagas vid provtagningstillfället. Analyssvaren kan sedan utlösas mot postförskott.
Med vänlig hälsning
Doktor.........."

Den vanligaste kommentaren som personal bemöts med är:

"De undersökningar du begär kostar för mycket........."

Inte ens den senaste tidens forskning på minnesceller och lymfocytförändringar som Vera Stejskal på Astra och Birger Andersson på SBL redovisat är tillgänglig för tandvårdspersonal om de inte själva står för analyskostnaderna, men i varje sammanhang de tar upp analyser som kan vara till hjälp så blir de nekade detta.

För att få en chans till rätt diagnos och behandling och därmed möjlighet att tillfriskna krävs att patienten själv står för alla kostnader som sjukdomen medför.

Den senaste forskningen visar att det bästa sättet att mäta kvicksilverbelastning är genom avföringsprover, något som hittills helt saknats intresse för. Prof Skare, tandl Christer Malmström har nyligen publicerat resultatet av sådana mätningar, där även en klar korrelation till silvret i amalgamet visar att avnötningen ej är obetydlig.

Professor Fredrik Berglund har visat på möjligheter till avgiftning genom medicinskt svavel - andra åtgärder ex antioxidanter, vitaminer och metallsanering är för samtliga patienter en nödvändighet. Dock saknar alla sjuka möjligheten till "vård på lika villkor" då detta sjukdomstillstånd är det enda som inte behandlas av läkarna i sjukvården - utan att vårdgivarna har fått Fk:s godkännande för terapin. Och som vi förut visat, säger Fk:s tandläkare nej till de nödvändiga åtgärderna, trots att de enligt SoS saknar medicinsk kompetens.

Vi förvånar oss över den flathet som sjukvården intar när det gäller detta sjukdomstillstånd. Om tandläkare eller Fk-tjänstemän skulle lägga sig i behandlingen av trafikolyckor, benbrott, hjärtinfarkter i månader/år innan läkarna fick vidta några konkreta sjukvårdande åtgärder, skulle de säkert protestera. Men nu tror de flesta läkare att tandläkare har medicinsk och toxikologisk kompetens och därför accepterar man diskrimineringen av de kvicksilverskadade - att detta innebär oerhört lidande och kostnader vill man inte förstå. Att amalgamsanering är en nödvändig rehabilitering tycks enbart Leif Östlin Fk i Stockholm ha insett.

HÄNVISNINGSTANDLÄKARE